SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
libell´ substantiv ~en ~er lib·ell·en1smäde­skrift ibl. spridd som flyg­blad åld.bok.en libell (om ngn/ngt/SATS)sedan 1774av lat. libell´us ’liten bok’, till lib´er ’bok’; jfr exlibris, libretto 2in­laga till under­rätt där en part an­för besvär mot under­rättens dom åld.jur.JFRcohyponymvadeinlaga en libell (till ngn/ngt)sedan 16693mät­verktyg för bestämning av lutning och vinklar anv. i vågar och vatten­pass Nollsedan 1839av lat. li´bella med samma betydelse, till li´bra ’våg’