publicerad: 2021  
lida led lidit liden lidna, presens lider
verb
li`da
1 ut­stå smärta eller plåga
SE 2lidande JFR uthärda, vidkännas 1
någon lider (av/för något)
någon lider (av något)
någon lider (för något)
någon lider (något) (för något/sats)
någon lider (något) (för något)
någon lider (något) (för sats)
någon lider (med någon)
lida för sin tro; hon dog snabbt, så hon behövde i alla fall inte lida; folket led svårt under kriget; det är bättre att ta itu med problemet än att tiga och lida
○ ibland med ton­vikt på orsaken
lida av astma; lida av hypokondri; han lider av hjärt­fel
○ äv. med innehålls­objekt vara tvungen att ut­stå
lida kval; han fick lida mycken smälek för sitt ut­seende
○ äv. ofta presens particip vara tvungen att bära (de negativa) följderna av
lida förluster; lida brist på förnödenheter; de led en svår mot­gång; det var barnen som blev mest lidande vid skils­mässan
○ äv. om icke-levande före­teelser förlora i kvalitet
romanen lider av vissa formella brister
○ äv. med stark bi­betydelse av med­lidande
vi lider med alla familjer som har förlorat sina hem
(vill man vara fin får man) lida pin se pin
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska lidha; av lågtyska liden med samma betydelse; samma ord som lida 2
2 framskrida om tid
något lider (mot något)
tiden lider; natten är långt liden; det lider mot kvällen
vad det lider med tiden, så småningommed den talangen kan hon bli en framgångs­rik artist vad det lider
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska liþa 'gå; fara; förgå (om tid)'; gemensamt germanskt ord, urspr. 'hända; ut­stå'; jfr ur­sprung till avlida, förlida, 2led 1, 1leda 1