SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lis`mare substantiv ~n äv. vard. lismarn, plur. ~, best. plur. lismarna lism·ar·enöver­drivet in­ställsam person psykol.yrk.tallriks­slickare, lismare och lyck­sökaresedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. lismare