SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ljus´ter substantiv ljustret, plur. ~, best. plur. ljustren ljustr·etett gaffel­formigt fisk­redskap som kastas eller stöts mot fisken jakt.JFRcohyponymgaffel 1cohyponymtreudd sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. liuster, till ett verb mot­svarande isl. ljósta ’hugga, stöta’; av o­känt urspr.