SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lo´kus substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en lok·us·et1vanligen i sammansättn. mat­ställe serv.stamlokussedan 1891student­slang; latiniserande bildn. till 1lokal; jfr loco 2bestämd plats särsk. för gen på kromosom biol.sedan 1950av lat. loc´us ’plats’