publicerad: 2021  
lustig lustigt lustiga
lust·ig
adjektiv
lus`tig
● som lätt lockar till munterhet om person el. före­teelse
JFR komisk 1, rolig, skojig
lustig (för någon) (att+verb)
en lustig sprattel­gubbe; en lustig figur; lustiga historier
○ äv. med negativ bi­betydelse underlig
hon är lite lustig – hon svarar aldrig på brev; det är lustigt att vi inte har fått svar än­nu
göra sig lustig över någon/något skämta på någons/någots bekostnadhan gjorde sig ofta lustig över sina kritiker
hastigt och lustigt se hastig
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska lustogher; till lust