SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1lu`ta substantiv ~n lutor lut·anett sträng­instrument med halvpäronformig resonans­låda musikJFRcohyponymgitarr spela (på) lutaknäppa på lutaNN sjöng renässanssånger till lutasedan 1491Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. luta; av lågty. lute, fra. luth med samma betydelse; ur arab. al-ūd, eg. ’trä(instrument)’
2lu`ta verb ~de ~t lut·ar1av­vika ngt från normal lod­rät ställning permanent (vanligen o­önskat) el. till­fälligt rum.planket lutadelutande tornet i Pisaspec. i fråga om person (i vila el. rörelse)vara böjd han stod lutad över hennegubbens lutande gångäv.bilda viss vinkel med horisontal­planet JFRcohyponymslutta lutande planlutasedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. luta ’luta; buga’; gemens. germ. ord; jfr lust, lyte, löt 1 2ge (ngt) en ställning som av­viker från den lod­räta rum.hon lutade kryckan mot bords­kantenman måste luta mera på flaskanhan lutade huvudet i händernaäv. (vanligen refl.)böja (sig) de lutade sig fram­åt för att sehon lutade sig till­baka i stolenspec. (refl.)lägga (sig) att vila vard.jag går och lutar mig liteäv. bildligt (refl.)ha som andligt stöd det är skönt att ha vänner att luta sig motluta ngn/ngt (mot ngn/ngt), luta på ngtsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelser3se ut att av­löpa på visst sätt; om händelse­förlopp e.d. komm.det lutar åt en kompromissäv. om personvara benägen för viss stånd­punkt, visst handlande e.d. han lutar åt att säga jaluta åt ngt/att+V/SATSvartåt det lutarhur det kommer att gåde gick till mötet för att se vart­åt det lutade med fastighetsrenoveringen sedan 16954behandla med lut tekn.sese1lut ett lutat trä­golvluta ngtsedan 1738till 1lut Subst.:vbid1-233071lutande, lutning