SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
måns substantiv ~en ~ar måns·en1i sammansättn. person med visst karaktärs­fel som fram­går av för­ledet vard.Nollgnällmånslatmånsskrytmånssurmånssölmånstråkmånströgmånssedan 1834till person­namnet Måns (Mogens, Magnus) 2i sammansättn. och i ett ut­tryck (benämning på) katt särsk. av han­kön Nollkissemånssedan ca 1710