publicerad: 2021  
mörker mörkret; bestämd form genitiv ibland mörksens i stelnade uttr.
substantiv
mör´ker
1 (till­stånd av) från­varo av eller brist på ljus
halvmörker; polarmörker
ett kompakt mörker; vinterns kyla och mörker; tjuvarna hade smugit sig in i skydd av mörkret
äv. med en sorts rums­betydelse
han gick ut i mörkret; hon trevade i mörkret efter ström­brytaren
spec. i mer el. mindre bildliga ut­tryck
när mörkret faller; efter mörkrets in­brott
mörkrets furste se furste
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska myrker; till mörk
2 från­varo av kultur eller upp­lysning
den äldre före­ställningen om medel­tidens mörker
äv. om till­stånd av hopp­löshet, pessimism och dylikt
ut­redarna famlar i mörker; en liten ljusning i det kompakta mörkret på arbets­marknaden
mörksens gärningar se gärning
belagt sedan 1472–86 Speculum Virginum
Mörkrets hjärta. Svensk titel på roman av Joseph Conrad (1902) om bl.a. kolonialismens grymheter i Afrika