publicerad: 2021  
majestät majestätet, plural majestäter el. majestät, bestämd plural majestäterna el. majestäten
majestät·et
substantiv
majestä´t
1 i vissa stående ut­tryck (titel för) kunglig person
Ers Majestät; majestätet spelar just nu tennis
Hans Majestät (konungen) (titel vid om­nämnande av) konungfonden har Hans Majestät konungen som sin högste beskyddare
Hennes Majestät (drottningen) (titel vid om­nämnande av) drottningunder klar­blå himmel och strålande sol döptes far­tyget i champagne av Hennes Majestät drottningen
Kunglig majestät (Kungl. Maj:t) historisktkungen i stats­rådeti sin egenskap av stats­chef; i äldre tid
belagt sedan 1493 (brev från Nikolaus Eriksson om en fordran hos polske kungen (Arwidsson)); fornsvenska maiestät; av tyska Majestät med samma betydelse; av lat. majes´tas 'myndighet; höghet; värdighet', till ma´jor 'större'
2 vanligen obestämd form sing. stor­slagenhet
Guds majestät; havets majestät
i ensamt majestät utan sällskapi skyn svävade en havs­örn i ensamt majestät
belagt sedan 1501 brev från riksmarsken Svante Nilsson till riksföreståndaren Sten Sture (Grönblad)