publicerad: 2021  
mandom mandomen
man·dom·en
substantiv
man`dom
1 upp­nådd köns­mognad för ung man
det verkar som om han ständigt måste bevisa sin mandom
äv. mindre brukligt tapperhet
belagt sedan 1345 (stadga utfärdad av kung Magnus om regler för frälset m.m. (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska mandomber 'manlighet; duglighet; bragd; mänsklig gestalt'; till 1man!! och 1dom!!
2 ålderdomligt (an­tagen) mänsklig gestalt
i många religioner tar den osynlige guden mandom och får mänsklig gestalt
belagt sedan 1469 Heliga Mechtilds uppenbarelser
Mandom, mod och morska män
finns i gamla Sverige än. Richard Dybeck, inlednings­raderna till Folkmarsch från Orsa (1848); fjärde ordet citeras nu­mera vanligen i formen "morske"