publicerad: 2021  
manna mannan el. mannat
mann·an
substantiv
mann`a
1 bibliskt himla­given, bröd­liknande föda
i Bibelns berättelse regnar det manna från himlen
○ ofta bildligt om stor, oväntad gåva
pengar regnade över dem som manna från himlen
belagt sedan 1536; av grek. mann´a 'korn av rökelse'; av semitiskt urspr.
2 stelnad saft från vissa träd anv. (förr) som avförings­medel
mannaask
belagt sedan 1578