SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
me`dge äv. åld. me`dgivame`dgiva verb medgav, medgett el. medgivit, medgiven medgivna, pres. medger äv. åld. medgiver med|­giv·it1ge till­stånd till komm.JFRcohyponymtillåtacohyponymbevilja lagen med­ger inga undan­taghan medgavs upp­skov med betalningenäv. om före­mål e.d.ge möjlighet till bilens bak­säte med­ger fyra sittkombinationerom vädret med­ger gör vi en ut­flykt i morgonmedge (ngn) ngtsedan 15722erkänna som riktigt komm.JFRcohyponymtillståcohyponymvidgå han medgav att han hade miss­tagit sigdet ska villigt med­ges att jäm­förelsen är till­spetsadmedge ngt/SATSsedan 1582Subst.:medgivande