SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 menig menigt meniga men·ig adjektiv me`nig 1 i vissa uttryck som tillhör folkets breda lager i mots. till överhetspersoner, överklass och dylikt JFR 1gemen 1 menige man se man belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska menogher 'menig; allmän'; av lågtyska mene 'allmän; vanlig'; besläktat med allmän, 1gemen!! 2 som inte har befälsgrad om soldat ○ äv. substantiverat befäl för sig, meniga för sig belagt sedan 1889 SO Alfabetisk lista mene tekel subst. mened subst. mened (ed) menedare subst. menföre subst. menig adj. menighet subst. mening subst. mening (mena) meningit subst. meningsbrytning subst. Till alla ordböcker
