publicerad: 2021  
mirakel miraklet, plural mirakel el. mirakler, bestämd plural miraklen el. miraklerna
mir·akl·et
substantiv
mira´kel
● gynnsam över­naturlig händelse särsk. av religiöst slag
SYN. 3under, underverk
över 200 mirakel har upp­tecknats från helgonets grav
○ äv. försvagat fantastisk händelse
mirakelmedicin; mirakelräddning
ett ekonomiskt mirakel
○ äv. mirakelspel
belagt sedan 1527; via tyska, franska av lat. mira´culum 'under­verk', till mira´ri 'undra'; trol. besläktat med smila