publicerad: 2021  
misshag miss­haget
miss|­hag·et
substantiv
miss`hag
● missnöje särsk. hos person i maktställning
(någons) misshag (med någon/något/sats)
(någons) misshag (med någon)
(någons) misshag (med något)
(någons) misshag (med sats)
(någons) misshag (över något/sats)
(någons) misshag (över något)
(någons) misshag (över sats)
visa sitt miss­hag; han ådrog sig chefens miss­hag
belagt sedan 1495 (brev från riksföreståndaren Sten Sture till ärkebiskop Jakob (Finlands medeltida urkunder)); fornsvenska mishagh