publicerad: 2021  
mista miste äv. mistade, mist äv. mistat
verb
mis`ta
● förlora något värde­fullt
någon mister någon/något
någon mister någon
någon mister något
mista sitt leve­bröd; mista livet; mista förståndet; tavlan har börjat mista färgen
○ spec. med av­seende på person
hon miste två söner under kriget
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska mista, ombildn. av ett ord mot­svarande isl. missa 'sakna; förlora'; nära besläktat med miss-
mistamistande