publicerad: 2021  
klister klistret
klistr·et
substantiv
klis´ter
● klibbig massa som an­vänds som binde­medel vanligen och ur­sprungligen om vattenlösliga, mindre starka ämnen
JFR lim
klisterburk; klisterremsa; mjölklister; tapetklister
de blandade till ett enkelt klister av potatis­mjöl och hett vatten
○ ibland äv. som kort­form klistervalla
skarklister
han hade vallat med klister
hamna/sitta i klistret något var­dagligthamna/vara i en besvärlig situationhan är en upptågs­makare som ständigt hamnar i klistret
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska klisther; trol. av lågtyska klister med samma betydelse; jfr no. klissa 'klibba'