SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
moatjé [moatje´el.moatçe´] substantiv ~n ~er moatjé·eran­dra parten i par som till­sammans ut­för viss aktivitet el. bildar en varaktig enhet; spec. om (ngns) kavaljer resp. dam sociol.yrk.JFRcohyponympartner han förde sin moatjé till bordetngns moatjé, moatjé till ngnsedan 1743av fra. moitié ’hälft’; av lat. medi´etas ’mitt, ställe i mitten’, till med´ius ’mellerst’; jfr medium