SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1moll [mål´] substantiv, ingen böjning, n-genus typ av ton­art med en grund­läggande tre­klang med ett helt och ett halvt ton­steg (en liten ters) mellan första och tredje tonen gärna upp­fattad som melankolisk e.d. musikJFRcohyponymdur mollackordmollskalamolltersmolltreklangskilja på dur och mollen piano­konsert i b molläv. bildligtpessimistisk stämning en framtids­vision som gick i mollsäsongen började i moll med sju raka förlustersedan 1776till lat. moll´is ’mjuk; vek; mild’; jfr muljera
2moll [mål´] substantiv ~en moll·entyp av mycket tunn, mjuk bomullsvävnad bl.a. till gardiner textil.sedan ca 1620av eng. mull med samma betydelse; urspr. från hindi