SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mono [mån´oel.´no] substantiv, ingen böjning, n-genus ljud­inspelning för åter­givning i en kanal dvs. utan stereo­effekt radiotekn.äv. om mot­svarande ljud­återgivningJFRcohyponymstereo sedan 1950-talettill grek. mon´os ’ensam’; jfr monark, monism, munk