SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1mor semoder
2mor [mo´rel.´r] substantiv ~en ~er [mo´r- el.´r-] mor·en(mörk­hyad) person av afrikanskt ur­sprung, bo­satt i västra Medelhavs­området särsk. om den muslimska befolkningen i Spanien under medel­tiden vanligen vid beskrivning av äldre förh.land.yrk.JFRcohyponym2morisk sedan ca 1700via ty. av lat. Mau´rus ’in­vånare i Mauretanien’; trol. till feniciska mawharim ’väster­länningar’; jfr mauretanier, morian Moren har gjort sin plikt, moren kan gå.Efter Friedrich Schiller, Fiesco (1783); särsk. om ngn som utfört ett obehagligt arbete och därefter får ringa tack för det