publicerad: 2021  
motstånd mot­ståndet, plural mot­stånd, bestämd plural mot­stånden
mot|­stånd·et
substantiv
mo`tstånd
1 sällan plur. aktiva försök att mot­verka på­tvingad ut­veckling med fysiska makt­medel el. på annat sätt
motståndskamp; köpmotstånd
hårt mot­stånd; kompakt mot­stånd; massivt mot­stånd; våldsamt mot­stånd; göra mot­stånd; bjuda mot­stånd; stöta på mot­stånd; krossa allt mot­stånd; ge upp mot­ståndet
motstånd (mot någon/något)
motstånd (mot någon)
motstånd (mot något)
idén mötte oväntat starkt mot­stånd; mot­ståndet mot ledningens förslag var kompakt
ibland om mot­verkande kraft från icke-levande före­teelser
(följa) minsta mot­ståndets lag se lag
passivt mot­stånd mot­stånd (mot över­makt) utan till­gripande av våldnär planerna på ned­skärningar presenterades för personalen, möttes ledningen av miss­tro och passivt mot­stånd
belagt sedan ca mitten av 1400-talet (Skrifter till uppbyggelse från medeltiden); fornsvenska mot(e)stand, till motstå, 2stå!! och 1mot!!
2 nu­mera mindre brukligt sällan plur. förmåga att minska genom­flöde av elektrisk ström hos ett ämne
SYN. resistans
mot­ståndet är 5 ohm
äv. konkret (så­väl plur. som sing.) resistor
belagt sedan 1718