publicerad: 2021  
mucka muckade muckat
verb
muck`a
1 ut­trycka vag protest
SE 1muck JFR 1knota
någon muckar (något)
han lydde utan att mucka
○ äv. i vissa ut­tryck provocera
mucka gräl
belagt sedan 1697; trol. av lågtyska mucken 'knota; knorra; mucka'; ljud­härmande
2 något var­dagligt rycka ut från militär­tjänst el. fri­ges från fängelse eller dylikt
SE 2muck
muckare
någon muckar (från något)
belagt sedan 1847; till romani muck 'fri; lös­släppt'
muckamuckande