SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mull substantiv ~en mull·ennäringsförande jordskikt med blandning av mineraler och ned­brutna organiska bestånds­delar jordbr.JFRcohyponym1myllacohyponymmatjord mulljordmullriktorvmulltre skovlar mull på kistanäv.stoft, jordiska kvar­levor efter döden förvandlas kroppen till mulläv. om förgängliga före­teelserngt högt. guld ej annat är än mullsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. muld; gemens. germ. ord; nära besl. med mala, mjöl; jfr 1mylla