SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mu`ra verb ~de ~t mur·arfoga samman (stenar) till bestående konstruktion t.ex. mur; vanligen med hjälp av binde­medel byggn.tekn.uthus­längorna var murade av väldiga blockofta an­givande att ngt blir täckt av murmed partikel, särsk.fast, för, in mura för fönstretmura fast en balkett skrin som murats in bak­om skåpetäv. bildligtgöra stark och bestående en dogm som murade fast den kristna världens enhetmura (fast/in/för) ngtsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. mura; till mur Subst.:vbid1-249737murande, vbid2-249737murning