tryckår: 2009
mutt`ra
verb ~de ~t
muttr·ar●tala lågt och otydligt
och vanligen ryckigt; ofta som tecken på dåligt humör
komm.JFRcohyponymmumlacohyponymgrumsa
han demonstrerade olustkänslor genom att hosta och muttrahon muttrade över de höga skatternamuttra (om ngn/ngt/SATS), muttra (ngt/SATS)sedan 1737ljudhärmande
Subst.:vbid1-250427muttrande;
vbid2-2504272mutter
