SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mutt`ra verb ~de ~t muttr·ar●tala lågt och o­tydligt och vanligen ryckigt; ofta som tecken på dåligt humör komm.JFRcohyponymmumlacohyponymgrumsa han demonstrerade olust­känslor genom att hosta och muttrahon muttrade över de höga skatternamuttra (om ngn/ngt/SATS), muttra (ngt/SATS)sedan 1737ljud­härmande Subst.:vbid1-250427muttrande; vbid2-2504272mutter