SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mynt substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en mynt·et(liten, rund,) präglad metall­platta, an­vänd som betalnings­medel numism.JFRcohyponymsedel 1 myntbildmyntförfalskningmyntsamlingguldmyntnödmyntsilvermyntprägla myntmynt och sedlarstoppa myntet i automatengamla mynt med svår­tydda in­skrifteräv. mer el. mindre bildligtbetalnings­medel betala i svenskt mynti klingande myntkontantatt klippa gräs­mattor och rasta hundar gav henne en väl­behövlig in­komst i klingande mynt myntets baksidasebaksida myntets framsidaseframsida slå mynt av (ngt)dra för­del av (ngt)så snart som ett år efter hans död försökte förfalskarna slå mynt av hans berömmelse svara/ge igen med samma myntge i­gen på samma sätthan hade blivit för­olämpad av en kollega, och när han fick möjlighet var han snabb att svara med samma mynt två sidor av samma myntsesida 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. mynt; via lågty. münte av lat. mone´ta ’mynt’; jfr monetär, portmonnä