publicerad: 2021  
näve näven nävar
näv·en
substantiv
nä`ve
● var­dagligt (kraftig) hand mest med fram­hävande av funktionen i tungt och hårt arbete
nävkamp
en näve (något) en näve (med något)
hans valkiga nävar; han knöt nävarna i vrede; han hötte med nävarna åt de oförskämda ungdomarna
○ äv. som en sorts informellt mått
nävtals
en näve jord
ha hårda nävar vara hänsyns­lösden nya chefen visade sig ha hårda nävar när hon av­skedade alla som inte ut­förde sina arbets­uppgifter fort nog
knyta näven i (byx)fickan bli arg men hålla till­baka vredeni stället för att knyta näven i byx­fickan organiserade hon en demonstration mot före­tagets beslut om upp­sägningar
slå näven i bordet kraft­fullt säga ifrånde besvikna konsumenterna slog näven i bordet och krävde sin rätt
spotta i nävarna samla krafter för en in­satsefter stor­förlusten var det bara att spotta i nävarna och träna än­nu hårdare
ta till nävarna börja slåsspå hög­stadiet tog han ofta till nävarna för att lösa konflikter
belagt sedan mitten av 1300-talet (Östgöta-Lagen); fornsvenska nävi; germ. ord, bildat till en indoeur. ord­rot med bet. 'klämma'