tryckår: 2009
nö`ta
verb nötte nött, pres. nöter
nöt·er●göra materialet (hos ngt) tunnare och svagare genom friktion
vid långvarig användning
NollJFRcohyponymslita 1cohyponymskava 1
nötytabarn nöter mycket kläder○ibl. med tonvikt på resultatet (ofta ett hål)med partikel, särsk.bort, ner, ut
nöta hål på byxornanöta ut skornafläcken kommer att nötas bort så småningomnöta ner tröskeln○äv. bildligtgamla nötta frasernöta på varandrade ständiga grälen nötte på nerverna○spec. i uttryck för fortgående (o)verksamhetden här säsongen har hon mest fått nöta (reserv)bänkennöta (bort/ner/ut) ngt, nöta på ngn/ngtsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. nöta ’(åt)njuta; förtära; bruka (ideligen); nöta’; besl. med njuta
Subst.:vbid1-263560nötande,
vbid2-263560nötning
