SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nabb substantiv ~en ~ar el. nabb`enabb`e ~n ~ar nabb·envanligen plur. kort, trubbig (cylindrisk) topp som av­slutning på ngt tekn.gumminabbfotbolls­skor med nabbarett paraply med vita nabbar på sprötenäv. om liten udde (särsk. i namn)Rya nabbesedan 1520-taletsv. dial. nabb, nabbe ’huvud, udde; spets’; besl. med näbb