SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
naf`sa verb ~de ~t nafs·arbita lätt och snabbt vanligen utan att skada zool.hunden nafsade efter den lille pojkennafsa (efter/på ngn/ngt), nafsa (ngn i ngt)sedan 1769bildn. till 1nappa Subst.:vbid1-253730nafsande, vbid2-253730nafsning; nafs