SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1napp substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en napp·etbett av en fisk i krok eller bete var­igenom fisken fångas jakt.samh.hon fick napp nästan genastäv. bildligthan annonserade efter sin ungdoms­vän och fick nappnapp (på ngt)sedan 1834till 1nappa
2napp substantiv ~en ~ar napp·enliten gummiknopp för späd­barn att suga på som ersättning för moders­bröstet kokk.tröstnappsuga på nappenäv. om liknande gummiknopp på di­flaskanappflaskasedan 1721samma ord som fornsv. napper ’bägare, dryckesskål’; av o­visst urspr.