publicerad: 2021  
natta nattade nattat
natt·ar
verb
natt`a
1 var­dagligt göra (ett barn) sällskap vid in­somnandet
SE natt
nattande; nattning
någon nattar någon
natta babyn
belagt sedan 1916
2 mindre brukligt ofta med partikelnöver till­bringa natten
någon nattar (över) (någonstans)
hon nattade över hos en kamrat
belagt sedan 1793