publicerad: 2021  
niding nidingen nidingar
nid·ing·en
substantiv
ni`ding
person som begått rått eller kränkande brott
öde­läggelsen av växt­huset var ett verk av nidingar
var mans niding person som ut­sätts för all­män kritikurspr. fred­lös person: efter stafett­fiaskot på hemma­plan blev han var mans niding
belagt sedan 1000-talet (i sms.; (runsten, Danmark, Uppland (Sveriges runinskrifter))) runform niþiks (gen.), fornsvenska niþinger; till nid i nidbild