SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nikoti´n substantiv ~et äv. ~en nikot·in·eten färg­lös, flyktig, mycket giftig gul­färgande vätska som bl.a. före­kommer i tobaks­plantan; anv. som stimulerande medel och till bekämpning av växtparasiter kokk.nikotingulnikotinhaltnikotinsyraofta med spec. tanke på tobaknikotinbegärnikotinberoendesedan 1827av fra. nicotine med samma betydelse, till nicotiane ’tobak’, bildat till Jean Nicot, namn på fransk ambassadör i Portugal, som på 1500-talet in­förde tobaken i Frank­rike