SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nod substantiv ~en ~er nod·en1punkt, linje eller yta i ett svängande system, där svängningarna inte är märkbara särsk. vid s.k. stående våg­rörelse fys.fys.bukar och nodersedan 1802av lat. no´dus ’knut’ 2punkt där linjer förgrenar sig eller skär var­andra särsk. i diagram e.d. astron.bot.vetenskapl.den översta noden i träd­diagrammetspec. om (tänkt) skärnings­punkt på himla­valvet vid läges­bestämningar etc.spec. äv. om ställe på växtstam som blad växer ut frånsedan 1748 (astronomi)