SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nonsens [nån´-] substantiv, ingen böjning, neutr. non·sensmenings­löst inne­håll i tal el. skrift komm.JFRcohyponym2struntcohyponym2larv rent nonsenskvalificerat nonsensprata nonsensav­färda ngt som nonsensdet nonsens som fyller kvälls­tidningarnanonsens (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1788av eng. nonsense med samma betydelse; av fra. non-sens med samma betydelse, till non- och sens ’mening; förnuft’; besl. med sensation