SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nyck`elben substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en nyckel|­ben·etett svagt S-format skelettben som förbinder bröst­benet med skulder­bladets yttersta del med.nyckelbensbrottsedan 1768efter ut­seendet på gamla, primitiva nycklar