publicerad: 2021  
stycka styckade styckat
verb
styck`a
1 ibland med partikelnupp hugga eller skära (slaktad djur­kropp) i an­vändbara bitar
nystyckad
någon styckar något
hon köpte en halv gris och fick den styckad i affären; flå och stycka (upp) älg­kroppen
äv. hugga (mord­offer) i små bitar
styckmord
den mördade kvinnan hittades styckad
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska stykkia; till stycke
2 ibland med partikel, sär­skiltav, upp av­dela (mindre fastighet) från större fastighet
någon styckar (av/upp) något
någon styckar (av) något
någon styckar (upp) något
de styckade av en tomt längre bort på ägorna; den stora tomten styckades för fritids­hus­bebyggelse
äv. med av­seende på annat landområde
Polen styckades upp mellan de om­givande stor­makterna i slutet av 1700-talet
belagt sedan 1659
styckastyckande, styckning