publicerad: 2021  
obändig obändigt obändiga
o|­bänd·ig
adjektiv
o`bändig
● som inte låter sig på­verkas och under­tryckas om person el. (vanligen) handling eller dylikt
JFR obetvinglig, okuvlig
hennes obändiga framtids­tro; en obändig vilja att bekämpa orättvisor; hon kände en obändig lust att springa riktigt fort längs vägen
belagt sedan 1603; efter tyska unbändig med samma betydelse; besläktat med band