publicerad: 2021  
obönhörlig obönhörligt obönhörliga
o|­bön·hör·lig
adjektiv
o`bönhörlig
som inte låter sig bevekas trots vädjanden
SYN. obeveklig
obönhörlig (mot någon)
rektorn var obönhörlig – pojken skulle relegeras
äv. om handling och dylikt
krigs­förberedelserna genom­fördes med obönhörlig konsekvens
belagt sedan 1638; till o- och bönhöra