SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
obduce´ra verb ~de ~t ob·duc·er·argenom­föra obduktion av död människo­kropp (el. djur­kropp), vanligen för att fast­ställa döds­orsaken med.alla personer som inte av­lider på sjuk­hus obducerasobducera ngn/ngtsedan 1796av lat. obdu´cere ’hölja; sluta till’ Subst.:vbid1-263894obducerande, vbid2-263894obducering; obduktion