tryckår: 2009
obduce´ra
verb ~de ~t
ob·duc·er·ar●genomföra obduktion av
död människokropp (el. djurkropp), vanligen för att fastställa dödsorsaken
med.alla personer som inte avlider på sjukhus obducerasobducera ngn/ngtsedan 1796av lat. obdu´cere ’hölja; sluta till’
Subst.:vbid1-263894obducerande,
vbid2-263894obducering;
obduktion
