publicerad: 2021  
obekväm obekvämt obekväma
o|­be·kväm
adjektiv
o`bekväm
● oangenäm eller tröttande vid normalt bruk eller dylikt; om före­mål el. handling
obekväm (för någon) (att+verb)
obekväma skor; en obekväm stol; han satt i en mycket obekväm ställning
○ äv. om person, spec. som ställer till besvär och tråkigheter
NN an­ses politiskt obekväm; han blev obekväm och förflyttades
○ spec. äv. inte väl till mods
hon känner sig obekväm i stora sällskap
obekväm arbets­tid se arbetstid
belagt sedan 1626 i sin nuv. bet.; jfr fornsvenska obeqvämber 'olämplig; opassande'