tryckår: 2009
1obliga´t
adjektiv,
neutr. ~
ob·lig·at●vanligen i sammansättn.
nödvändig
i visst sammanhang
särsk. mus.musikobligatfiolobligatstämma○i musikaliska sammanhang numera ibl. med motsatt betydelsesom vid behov kan utelämnas
○äv. om organism e.d.som bara kan leva under speciella villkor
obligat aerobsedan 1792av lat. obliga´tus med samma betydelse, till obliga´re ’binda fast’; ’förbinda, förplikta’
2obliga´t
substantiv ~en ~er
ob·lig·at·en●vanligen i sammansättn.
stämma som inte är huvudstämma men som på grund av sin betydelse inte kan utelämnas
mus.; mindre brukl.musik○numera äv. med motsatt betydelsestämma som vid behov kan utelämnas
mus.; mindre brukl.○äv.organism som bara kan leva under speciella villkor
sedan 1792se 1obligat

2obliga´t
