SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1obliga´t adjektiv, neutr. ~ ob·lig·atvanligen i sammansättn. nöd­vändig i visst samman­hang särsk. mus.musikobligatfiolobligatstämmai musikaliska samman­hang nu­mera ibl. med mot­satt betydelsesom vid behov kan ute­lämnas äv. om organism e.d.som bara kan leva under speciella vill­kor obligat aerobsedan 1792av lat. obliga´tus med samma betydelse, till obliga´re ’binda fast’; ’förbinda, förplikta’
2obliga´t substantiv ~en ~er ob·lig·at·envanligen i sammansättn. stämma som inte är huvudstämma men som på grund av sin betydelse inte kan ute­lämnas mus.; mindre brukl.musiknu­mera äv. med mot­satt betydelsestämma som vid behov kan ute­lämnas mus.; mindre brukl.äv.organism som bara kan leva under speciella vill­kor sedan 1792se 1obligat