SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
obligera [-∫e´-] verb ~de ~t ob·lig·er·arofta perf. part. försätta i (viss förpliktelse på grund av) tacksamhets­skuld ngt åld.NollJFRcohyponymförplikta han kände sig obligerad att hålla ett tack­talobligera ngn att+Vsedan 1842av fra. obliger med samma betydelse; av lat. obliga´re, se 1obligat Subst.:obligation