SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
oboe [å`boeäv.åbå´] substantiv ~n ~r obo·enett nasalt klingande träblås­instrument med ett mun­stycke med två rör­blad som hålls mellan läpparna musikoboekonsertBachs konsert för violin och oboe i d-molläv. om en orgel­stämmasedan 1699via ita. av fra. hautbois med samma betydelse, till haut ’högt klingande’ och bois ’trä; träpipa’