publicerad: 2021  
observans observansen
ob·serv·ans·en
substantiv
[-an´s] el. [-aŋ´s]
1 (på­gående) observation
(under) observans
observans (av något/sats)
observans (av något)
observans (av sats)
regeringen hade ut­vecklingen på arbets­marknaden under sär­skild observans
belagt sedan 1655
2 förmåga att göra observationer
hennes ny­fiken­het och observans
belagt sedan 1949
3 strängt åt­följande (av regel eller före­skrift) ur­sprungligen in­om kloster­livet
observans (av något)
cisterciens­ordens observans av Benedikts regel
belagt sedan 1820; av lat. observan´tia 'iakt­tagande; vördnad'; till observera