publicerad: 2021  
odal odalen äv. odalet
odal·en, odal·et
substantiv
o`dallångt a
● ålderdomligt full ägande­rätt särsk. till jordegendom
odalbonde; odaljord
○ äv. om jordegendomen ålderdomligt
få ett odal
belagt sedan 1000-talet (runristad berghäll, Danderyd, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform uþal, fornsvenska oþal 'ägande­rätt; odaljord'; gemensamt germanskt ord, besläktat med adel