SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`dygd substantiv ~en o|­dygd·envanligen obest. f. sing. handling som bryter mot ngn ordnings­regel ngt åld.psykol.JFRcohyponymrackartygcohyponymofogcohyponymbus 1 äv. om vilja att ut­föra så­dana handlingar (inte nöd­vändigtvis upp­fattad som en­bart negativ)hon var fylld av odygd och verksamhets­lustsedan 1751 i sin nuv. bet.jfr fornsv. odygdh ’o­duglighet; last’